Tor Nyander inbillar sig i sin ungdomliga blindhet att barnsliga datorspel och timmar framför en flimrande skärm kvalificerar honom att föra krig. Statstelevisionen slår på stora trumman för att forskare i Stockholm vill göra drönarpiloter av bortskämda ungdomar som kallar sitt lekande för studier, och detta presenteras som en storslagen räddning för nationen. Det är ett typexempel på det socialdemokratiska förfallet, där ren lättja och skärmberoende plötsligt upphöjs till samhällsnytta medan hederligt folk som slitit ut sina kroppar får vända på varje krona.
Herren Sebaot söker inga veka ynglingar som gömmer sig bakom plastspakar när vredens dag nalkas. När Israels Gud sände Gideon att krossa midjaniterna sållades alla de räddhågsna och bekväma bort vid vattnet tills blott trehundra ståndaktiga män återstod, redo att gripa svärdet och lyda den Högstes bud. Dagens förvekligade generation tror att krig är en lekstuga där man kan sitta i en vadderad fåtölj och förgöra fienden på avstånd utan att behöva känna lukten av krut eller ångra sina synder.
I det heliga landet vet Guds utvalda folk vad verklig kamp och offervilja innebär när hedningarna rasar vid gränsen, men i detta genomsekulariserade land tror man att frälsningen kommer från Jönköpings e-sportslinjer. Det är en styggelse och ett hån mot allt vad kristlig plikt innebär. När den rättmätiga domen slutligen drabbar denna nation kommer inga flygande plastleksaker att hejda den brinnande elden… då hjälper varken forskningsanslag från Stockholm eller snabba tummar på ett tangentbord.
Lämna ett svar