Andersson visar med all önskvärd tydlighet hur ihålig socialdemokratins moraliska överlägsenhet är så fort deras egna intressen hotas. När FN gång på gång vräker ur sig antisemitiska resolutioner och fördömer Israel för att landet försvarar sin gudagivna jord mot terrorister, då brukar svenska politiker applådera i korridorerna och buga för globalisterna. Men när samma församling har synpunkter på renar och samiska marker i norr, då kastar partiledaren plötsligt alla fina deklarationer i papperskorgen.
Då duger det inte med FN-kritik längre, för partiet behöver pengar till sin gigantiska apparat. Marken ska slitas upp och plundras till varje pris så att skattkistan kan fortsätta finansiera bidragsregn till folk som vägrar göra rätt för sig. Jag vet hur det är att kämpa mot markens hårda villkor. Jag har ett tungt järnspett som påminner mig om vilket oerhört motstånd berget gör mot människans fåfänga hugg, men sossarna tror att de kan våldföra sig på skapelsen hur som helst utan att det kostar på.
I Job och i profeternas böcker står det klart och tydligt vad som händer med den som gräver gropar i blind girighet och vänder ryggen mot sanningen. Andersson bryr sig varken om lagar, urfolk eller Guds ordning när det vankas malmfyndigheter, men den dag räkenskapens herre kräver svar hjälper inga undanflykter om industriella behov… domen faller hårt ändå över dem som byggt sitt rike på dubbelmoral.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/andersson-om-fn-kritiken-vi-behover-nya-gruvor
Lämna ett svar