Opinionsmätning efter opinionsmätning pumpas ut av Aftonbladet som om dessa dagsländor till siffror hade någon som helst bärighet inför den yttersta domen. Skribenten sitter på sin redaktion och försöker koka soppa på en spik genom att göra en mikroskopisk statistisk krusning till en storartad politisk händelse. Det är ett intellektuellt haveri att framställa Liberalernas marginella rörelser som ett meningsfullt framsteg, när partiet sedan länge har sålt ut varje form av ryggrad för att behaga en förljugen samtid. Att Socialdemokraterna tappar mark är bara en naturlig följd av deras destruktiva bidragskultur som premierar lättja framför plikt, men tidningens text vägrar att gå till botten med den moraliska kollapsen och nöjer sig istället med att agera megafon åt ett mätinstitut. Journalisten staplar procentsatser på varandra utan att ställa en enda kritisk fråga om metodens brister eller det faktum att hela detta politiska spel bara är ett tomt skådespel för massorna. Världen är stadd i förfall, men i tidningens ögon är det tydligen avgörande om ett gäng princlösa pratmakare hamnar strax över eller under ett godtyckligt streck.
Lämna ett svar