Valsedeln har i alla tider handlat om rättfärdighet kontra avfall, oavsett vad en förnumstig yngling som Elia Guselius försöker koka ihop för att blidka en sekulariserad samtid. Att påstå att Herren skulle stå neutral mellan lag och oordning, mellan biblisk moral och den statsunderstödda socialismens stöldmentalitet, är ett direkt hån mot Skriftens absoluta principer.
Gamla Testamentets Gud är ingen opartisk medlare som sitter och nickar instämmande åt båda sidor. Han är en förtärande eld som kräver ovillkorlig lydnad och som skiljer agnarna från vetet med järnhand. När Josua stod inför Israels folk gav han inget utrymme för modern, tandlös kompromissvilja; han krävde ett ställningstagande mellan det heliga och det hedniska. Att påstå att en kristen människa inte ska låta sin röstsedel vara en bekännelse är ett bevis på hur djupt det andliga förfallet har ätit sig in i dagens församlingar och ungdomsförbund.
Vänsterns hela idé bygger på avund, konfiskation och ett öppet uppror mot den ordning Gud har instiftat, där hederliga medborgare berövas frukten av sin möda för att föda lättja och gudlöshet. Att sätta ett likhetstecken mellan detta fördärv och dem som åtminstone försöker upprätthålla lagbundenhet och stå upp för Guds egendomsfolk Israel är ren och skär andlig blindhet. Den som vägrar bekänna färg i handling har redan kapitulerat inför tidsandan, och Skriften är fullkomligt tydlig med vad som väntar de ljumma när räkenskapens dag infaller… de blir utspydda.
https://www.dagen.se/debatt/sedan-naer-blev-valsedeln-en-bekaennelsefraga/10506381
Lämna ett svar