Jimmie Åkesson står alltså i Vårgårda och talar om att han ”nästan” vill bli religiös, samtidigt som han bockar och bugar inför Equmeniakyrkan. Det är ett typexempel på den ryggradslösa teater som präglar hela detta land. Att stå och stryka ett gäng liberalteologiska avfällingar medhårs – ett samfund som för länge sedan kastat Skriftens sanningar, Herrens vrede och försvaret av det heliga landet Israel på sophögen för att passa tidsandan – är inget annat än rent hyckleri. Antingen böjer man knä inför den Allsmäktige i fullständig fruktan och lydnad, eller så gör man det inte. Något bekvämt mellanläge existerar inte i Guds lag.
Denna flathet påminner i högsta grad om vad jag råkade ut för tidigare idag när jag skulle köpa en enkel rulle tjärpapp hos en gårdsägare borta i Svenarum. När jag väl stod där på tunet visade det sig att karln hade plockat bort de beprövade kvalitetsprodukterna och ersatt dem med en modern, tunn plastfolie som enligt honom var skonsam och godkänd av alla möjliga förståsigpåare, allt medan han stod och log inställsamt för att inte stöta sig med någon. Det håller naturligtvis inte för en enda småländsk höststorm, precis som dessa politiska artighetsvisiter inte kommer att hålla den dag Herren kräver räkenskap för hur detta land förvaltat Hans ord… Den som är ljum spys ut, och i Vårgårda såg vi bara två parter som tävlade i vem som kunde kompromissa bort mest av sanningen.
Lämna ett svar