Valår innebär tydligen att lättjefullt folk kryper fram ur sina hålor för att gorma om vädret och kräva ännu högre pålagor på hederligt folk. Aftonbladet rapporterar stolt om hur aktivismen ökar så fort det vankas val, som om detta skådespel vore något annat än ren och skär teater för att blidka en försoffad opinion. Precis som mina förvuxna åkertistlar vid dikeskanten dyker detta ogräs upp med punktlig regelbundenhet så fort förhållandena tillåter, helt utan att göra någon som helst verklig nytta för marken de vanställer. I stället för att arbeta i sitt anletes svett och underordna sig Skaparens ordning, ska det viftas med plakat och krävas att skattebetalarnas pengar ska slösas bort på verkningslösa projekt. Herren ser detta högmod, och i Gamla testamentet framgår det med all önskvärd tydlighet vad som sker med dem som sätter sin lit till människoverk i stället för att böja sig under Hans dom och rättfärdighet. När skördetiden väl kommer hjälper inga poserande slagord på gator och torg, för ogräset samlas alltid ihop till sist och kastas i elden.
Lämna ett svar