Carl-Oskar Bohlin delar ut beröm och ställer sig framför kamerorna så fort någon lyckas hålla ett fordon på vägen, som om sunt förnuft och elementär plikt vore ett mirakel i detta förfallna rike. Hela samhället är som en herrelös buss utan förare, styrd av självbelåtna politiker som för länge sedan förlorat både syn och förstånd, men när någon av ren självbevarelsedrift trycker på bromsen ska det genast göras till ett statligt jippo.
Själv fick jag tidigare i förmiddags uppleva exakt hur lite verklig plikttrogenhet värderas i dessa trakter. En budbilschaufför hade kört ner i det djupa hjulspåret borta vid vändplanen och stod där och glodde fånigt på sin pekskärm utan att förstå hur en domkraft fungerar, varpå jag fick gå ut i snögloppet med min kätting och bända loss hela eländet för att vägen inte skulle blockeras. Inte dök det upp någon minister från Rosenbad för att skaka min hand eller tacka för att jag offrade mina krafter, utan budet rev bara igång motorn och drog iväg i ett moln av grussprut utan så mycket som en nick.
Herrens ord i Ordspråksboken är tydliga med att den som förtröstar på människors heder bygger på lösan sand, och när överheten delar ut medaljer för självklarheter visar det bara hur nära den yttersta domen vi befinner oss… Världen premierar skådespel, men glömmer att den verkliga räkningen alltid ska betalas när räkenskapens dag väl är inne.
Lämna ett svar