Monument som rests i trots mot historisk och gudomlig rätt förtjänar inget annat än att förvandlas till grus. När en representant i det utvalda landet griper till handgripliga medel för att avlägsna provokationer på historisk mark, då väljer den samlade journalistkåren att förfasa sig över handlingskraften. De förstår ingenting av Skriftens krav på att rensa ut det som inte hör hemma, utan ömmar ständigt för dem som vill underminera ordningen. Det är samma förvekligade flathet som lamslår hela det här landet. I förmiddags upptäckte jag att vägföreningen hade placerat en klumpig betongrefug alldeles för nära min infart för att markera en ny ploggräns, helt utan att rådfråga den som faktiskt sköter marken. Jag hämtade min tyngsta bilningsslägga och slog sönder skiten till småsten innan middagsbönen, för man måste sätta ner foten direkt när folk försöker etablera sig där de inte har någon rätt att vara… Man kan inte förhandla bort sin rättmätiga mark till dem som bara vill tränga sig på.
Lämna ett svar