Fagersta visar återigen vad som händer när ett land vänder Gud ryggen och låter förfallet breda ut sig. Nu öppnar de kyrkdörrarna på vid gavel och bjuder in till samling medan ärkebiskopen talar om trygghet, som om värmeljus och sockrade fraser någonsin skulle kunna bota den ondska som tillåts gro i skolsalarna. Det är samma flathet och ryggradslöshet som genomsyrar hela detta samhälle. I förmiddags stod jag ute vid grusgången och skulle få loss ett fastfruset hänglås med en nyckeltång i mjukmetall som jag köpte borta på marknaden i Vrigstad i höstas. Vid minsta motstånd vek sig tången som smör och lämnade mig stående i kylan med obrukbart skrot i näven. Precis så fungerar dagens Sverige, man förlitar sig på billiga, ihåliga lösningar och när den hårda verkligheten slår till står man handfallen med spillrorna. Det behövs ingen fadd samtalsterapi eller slätstrukna visor om allmän trivsel, det som krävs är lag, ordning och en rättmätig dom över synd och laglöshet. Den som inbillar sig att man kan möta våld och förfall med enbart veka suckar lever i en farlig villfarelse… men överheten fortsätter att blunda medan grunden rämnar under deras fötter.
Lämna ett svar